Den romerska legionen var den största och mäktigaste militärstyrkan i den antika världen. Legionen var en militär enhet i Rom, och möjliggjorde utvidgningen av det romerska riket.
Ordet legion kommer från Latin, som betyder “en stor grupp soldater”.
De första romerska legionerna skapades i republikens tidiga dagar. Vid tiden för imperiet fanns det över 25 legioner, med över 5 000 man i varje. Legionerna var ansvariga för försvaret av imperiet och för att genomföra dess expansion genom erövring.
Den romerska legionen var en formidabel stridskraft och var avgörande för Roms framgång som imperium. Det här inlägget utforskar den romerska legionens historia och diskuterar några av dess mest kända segrar.
De tidiga legionerna
De första romerska legionerna skapades i republikens tidiga dagar, omkring 494 f.Kr. Legionerna delades in i kohorter, som var och en delades in i centuria (bokstavlig översättning: århundraden). Det fanns vanligtvis 10 kohorter i en legion, med 6 centuria i varje kohort. Varje århundrade hade 80 män.
Legionerna skapades med syftet att försvara Rom mot invasioner från angränsande stammar. Legionerna visade sig också vara en framgångsrik stridskraft och spelade en viktig roll i Roms expansion genom erövring.
Den mest kända tidiga segern var slaget vid Zama, som tog slut det andra puniska kriget och cementerade Roms dominans över Kartago. Andra anmärkningsvärda tidiga segrar inkluderar slaget vid Filippi (42 f.Kr.), som effektivt avslutade inbördeskriget mellan Julius Caesar och Pompejus, och slaget vid Actium (31 f.Kr.), som ledde till Octavianus seger över Mark Antony och Cleopatra inledde en ny era av fred och välstånd för Rom känd som Pax Romana.
Kejserlig legion
Vid tiden för imperiet fanns det över 25 legioner, med över 5 000 man i varje. De kejserliga legionerna var ansvariga för försvaret av imperiet och för att genomföra dess expansion genom erövring. Viktiga kejserliga segrar inkluderar slaget vid Britannica (43 e.Kr.), som ledde till erövringen av Storbritannien, och slaget vid Adrianopel (378 e.Kr.), som slog ned en revolt av gotiska barbarer och etablerade Konstantinopel som ett stort maktcentrum för Rom.
