Vulcanus

I romersk mytologi var Vulcanus eldens gud, inklusive vulkanernas eld. Han avbildas ofta som en smed som hamrar i smedjan. Vulcanus var son till Jupiter och Juno. Han föddes med en missbildning, vilket ledde till att han kastades från berget Olympen av sina förskräckta föräldrar.

Vulcanus hittade sin nisch bland de andra utstötta i samhället, som tjuvar och smeder, och vann så småningom tillbaka sin plats på Olympen genom att tillverka vapen åt gudarna, inklusive en blixt för Jupiter.

Som eldens gud hade Vucanus makt över vulkaner, metallbearbetning och smidesbränder. I vissa myter sägs han också ha skapat människor av lera.

Den romerska guden Vulcanus delar många egenskaper med den grekiska guden Hefaistos. Båda är knutna till brand-, metall- och hantverkarskrån. Båda sägs ha fötts med fysiska missbildningar, vilket ledde till att de avvisades av sina föräldrar. Och båda finner så småningom acceptans bland dödliga och vinner tillbaka sin plats bland gudarna.

Men det finns också några viktiga skillnader mellan de två gudarna. Till skillnad från Hefaistos, som alltid framställs som hjälpsam och välvillig, visas Vulcanus ofta som sur och arg.

Han är också förknippad med destruktiva bränder, som vulkaner, snarare än inhemska bränder som används för matlagning och värme. Som ett resultat representerar Vulcanus mer av en urkraft än Hefaistos, vilket gör honom både farligare och mer vördad.