En plebejer är en person från de lägre samhällsklasserna i det antika Rom. Ordet kommer från latinets “plebs” som betyder “allmänheten”. Plebejer fick inte delta i den romerska senaten och fick inte bära vissa kläder, som lilarandiga kläder.
Den plebejiska historien sträcker sig långt tillbaka till 500-talet f.Kr. när Rom var en republik. Plebejerna styrdes av patricierna, som hade all makt och rättigheter över dem. Detta förändrades när två plebejiska ledare, Tiberius och Caius Licinius Stolo, föreslog en lag som skulle ge medborgarskap till alla som hade råd. Denna lag godkändes 367 f.Kr., men upphävdes så småningom.
Plebejerna gjorde sedan uppror och etablerade en ny republik och valde tribuner att representera dem, vilket ledde till skapandet av en församling av representanter med legitim makt att stifta lagar.
Allt eftersom tiden gick ökade antalet plebejiska tribuner så att det år 287 f.Kr. var trettiotvå tribuner som representerade Roms plebejer. Dessa plebejer hade makten att välja domare och tog bort en del av patriciernas absoluta makt.
