Romerska siffror är ett numeriskt system som har sitt ursprung i antikens Rom. Detta system används än idag, om än sparsamt. Du kan se romerska siffror på klockor, i bokkapitel eller titlar, i konturer eller i vissa juridiska dokument.
Systemet utvecklades från etruskiska siffror och användes av de gamla romarna mellan 753 f.Kr. och 476 e.Kr. Siffrorna är baserade på vissa regler, som kommer att beskrivas nedan, och kan användas för att representera alla tal inom ett rimligt intervall.
I det här blogginlägget tar vi en kort titt på historien om romerska siffror och hur man använder dem.
Så fungerar romerska siffror
I sin enklaste form är romerska siffror ett additivsystem. Det betyder att värdet på en bokstav läggs till värdet på bokstäverna som kommer efter den. Till exempel representerar bokstaven “C” talet 100. Så om vi ville skriva talet 125 i romerska siffror, skulle det skrivas som “CXXV.” Vi vet detta eftersom “X” representerar 10 och “V” representerar 5. Så vi har 100 + 10 + 10 + 5 = 125.
Romerska siffror följer också en subtraktiv regel, som används när en mindre siffra placeras före en större siffra. När detta händer måste du subtrahera värdet på den mindre siffran från värdet på den större siffran. Till exempel representerar “IV” 4 eftersom “I” (1) subtraheras från “V” (5).
Grundläggande romerska siffror
Om du någonsin ställs inför ett stort antal skrivna med romerska siffror, få inte panik! Det finns bara sju symboler som du behöver känna till. Dessa bokstäver motsvarar följande värden:
- I = 1
- V = 5
- X = 10
- L = 50
- C = 100
- D = 500
- M = 1 000
När du väl vet vad varje bokstav står för blir det lättare att lära sig och använda dem.
Sammanfattningsvis är romerska siffror ett numeriskt system med en lång och historisk historia, och de används fortfarande flitigt idag – om än mest för dekorativa ändamål. Om du någonsin stöter på ett stort antal skrivna med romerska siffror, oroa dig inte! Med lite övning kommer du att kunna tyda det på nolltid.
