Antiken är en lång och intressant tidsperiod och omfattar allt från de tidiga bronsålderssamhällena Mykene och Kreta till antikens Greklands ofta mytologiserade värld och Rom.
Generellt sett kan dock perioden sägas börja med de första civilisationerna på Greklands fastland och sluta med Romarrikets fall 476 e.Kr. Här tar vi ett kort rundtur genom några av de viktigaste händelserna och kulturerna under denna fascinerande tidsperiod.
Vi kommer att gå igenom följande delperioder:
- Den tidiga bronsåldern (3000–2000 f.Kr.)
- Yngra bronsålder 2000–1200 f.Kr.)
- Den arkaiska perioden (750–479 f.Kr.)
- Den klassiska antiken (479–323 f.Kr.)
- Romersk antiken ( 753 f.Kr.–476 e.Kr.)
(En mer uppdaterad version av denna artikel finns tillgänglig på engelska här: Antiquity: Definition, Overview, Classical & Roman)
Innehållsförteckning
Den tidiga bronsåldern (3000–2000 f.Kr.)
Den tidiga bronsåldern präglades av uppkomsten av stora stadsstater på Greklands fastland, såsom Aten, Sparta och Thebe. Dessa stadsstater var ofta i krig med varandra, men de upprätthöll också handelsförbindelser och hade delade kulturella sedvänjor.
En av de viktigaste kulturerna under den tidiga bronsåldern var minoerna, som blomstrade på ön Kreta från omkring 3000 till 1400 f.Kr. Minoerna var kända för sina imponerande palats, konst och arkitektur, såväl som deras invecklade skriftsystem känt som Linear A (som ännu inte helt har dechiffrerats).
Yngra bronsålder (2000–1200 f.Kr.)
Den yngra bronsåldern såg ökade kontakter mellan Grekland och andra regioner som Egypten och Mellanöstern. Denna kontakt ledde till nya influenser på den grekiska kulturen, inklusive nya stilar inom keramik och konst.
Det var under denna period som dorianerna, en grupp människor från centrala Grekland, började migrera söderut till Peloponnesos (den södra halvön), där de fördrev urbefolkningen som kallas akaerna.
Denna händelse markerar början på vad som ibland kallas Greklands “mörka tid”, en tid då skrivna uppteckningar är sparsamma och kulturella prestationer få.
Den arkaiska perioden (750–479 f.Kr.)
Den arkaiska perioden skiljer sig från tidigare tider genom sin ökade betoning på läskunnighet och formella institutioner som demokrati.
En av de viktigaste händelserna under denna period var de grekisk-persiska krigen, en serie konflikter där grekiska stadsstater kämpade mot persiska inkräktare. Dessa krig bidrog till att stärka en känsla av gemensam identitet bland grekerna och befästa deras rykte som en formidabel militär styrka.
Denna period såg också stora framsteg inom filosofi och litteratur, särskilt genom verk av Homeros, Hesiod, Sappho och Xenophon.
Klassisk antiken (479–323 f.Kr.)
Om det finns en period som oftast förknippas med antikens Grekland, är det den klassiska antiken. Det var under denna tid som Aten steg till att bli en av de främsta stadsstaterna i Grekland tack vare sin starka ekonomi och blomstrande kultur.
Klassisk grekisk kultur kännetecknas av dess berömda filosofer (Sokrates, Platon, Aristoteles), historiker (Thukydides, Herodotus) och dramatiker (Aischylos, Sofokles, Euripides), såväl som dess ikoniska tempel och skulpturer som de i Olympia och Delfi.
Den klassiska perioden slutade med Alexander den stores erövring av stora delar av Asien och Afrika; efter hans död 323 f.Kr. hans imperium var uppdelat mellan hans generaler, vilket ledde till över ett sekel av instabilitet känd som den hellenistiska tidsåldern.
Romersk antiken (753 f.Kr. – 476 e.Kr.)
Den romerska antiken började omkring 753 f.Kr. med grundandet av Rom och slutade omkring 476 e.Kr. med avsättningen av Romulus Augustus, den siste romerske kejsaren.
Under denna tid förändrades Rom från att vara en liten by vid floden Tibern i centrala Italien till att bli ett stort imperium som omfattade hela den italienska halvön, England, Wales och Skottland, stora delar av Tyskland och Spanien, delar av norra Afrika och östra Medelhavs.
Hur hände det här? Låt oss ta en titt på några viktiga händelser.
Den romerska republiken
Den romerska republiken grundades 509 f.Kr. efter att den avsatte etruskiske kungen Lars Porsena försökt återta Rom genom belägring. Romarna försvarade framgångsrikt sin stad och etablerade sedan en republikansk regeringsform. Den romerska republiken varade fram till slutet av det romerska imperiet år 476 e.Kr.
Under republiken förändrades Rom från en liten by till en storstad. Detta beror till stor del på två faktorer: militär expansion och ekonomisk tillväxt. Rom utökade sitt territorium genom erövring, först besegrade andra städer i Italien och expanderade sedan till Europa, Nordafrika och Mellanöstern. Denna process med Assimilationen underlättades av Roms utveckling av den klassiska civilisationen – ett system av regering, konst, religion, språk och lagar som blev mycket inflytelserik i hela västvärlden.
Ekonomisk tillväxt sporrades av handel både inom Roms territorier och med andra länder. Denna ökade rikedom möjliggjorde saker som monumental arkitektur (t.ex. Colosseum), ett omfattande system av vägar och akvedukter och litteratur (t.ex. Vergils Aeneid). Det tillät också militär expansion som nämnts ovan.
Romarriket
Romarriket började officiellt år 27 f.Kr. sedan Caesar Augustus blev den första kejsaren efter Julius Caesars död. Under Augustus och hans efterföljare fortsatte Rom att utöka sitt territorium tills det nådde sin största utsträckning under Trajanus år 117 e.Kr
Vid den här tiden omfattade imperiet större delen av Europa (inklusive England, Wales och Skottland), hela Nordafrika väster om Egypten, stora delar av Mindre Asien (moderna Turkiet), Syrien, Judéen (moderna Israel), Mesopotamien (moderna Irak), Arabia Petraea (moderna Jordanien), Dacia (moderna Rumänien), de flesta av Germania (moderna Tyskland) väster om Rhen, stora delar av Spanien söder om Pyrenéerna… med mera!
Liksom under republiken spelade militär expansion en stor roll i Roms imperialistiska ambitioner; ekonomisk motivation var dock ännu viktigare under denna period då kejsare utvann enorma summor från erövrade folk för att finansiera projekt för offentliga arbeten – såsom tempel, bad, akvedukter – och sin egen påkostade livsstil. Dessa medel hjälpte också till att finansiera militära kampanjer för att behålla kontrollen över ett så stort område.
Korruption var utbredd på alla nivåer under denna period då kejsare krävde allt mer pengar med färre kontroller av sin makt, vilket ledde till oordning och oroligheter i stora delar av imperiet i slutet av 200-talet e.Kr.
Den romerska antiken var en period som såg stora förändringar – både bra och dåliga – i både själva Rom och dess långtgående imperium. Från en liten början som en by vid floden Tibern i centrala Italien till ett av de största imperier i mänsklighetens historia som styrde större delen av Europa, Nordafrika och Mellanöstern, satte Rom sin prägel på världen.
Militär expansion och ekonomisk tillväxt var nyckelfaktorer i denna imponerande ökning. Korruption och misskötsel från makthavarna ledde dock till några mindre än idealiska förhållanden för dem som levde under imperialistiskt styre under senantik. Även om det har gått över 1 500 år sedan dess, ser vi fortfarande bevis på Roms inflytande runt omkring oss idag.
Slutsats
Detta avslutar vår korta översikt av antiken! Som ni ser var det en tid präglad av stora prestationer, både konstnärliga och intellektuella. Från dess tidigaste början i mykenska palats till det romerska imperiets fall ger denna era oss ett rikt arv som fortsätter att informera vår värld idag. Tack för att du läser!
