Lucius Cornelius Sulla, mer känd helt enkelt som Sulla, var en mäktig figur i den sena romerska republiken, vars handlingar lämnade en outplånlig prägel på romersk politik och samhälle. Sulla föddes 138 fvt. Hans liv sträckte sig över en period av enorma politiska omvälvningar, och hans uppgång till makten och efterföljande styre som diktator markerade ett avgörande ögonblick i den romerska historien.
I den här artikeln tar vi en närmare titt på Lucius Cornelius Sullas liv, karriär och arv.
Innehållsförteckning
Tidigt liv och militär karriär
Sulla föddes i en aristokratisk men politiskt obetydlig romersk familj och från tidig ålder visade han stort intresse för militära frågor. Han utmärkte sig som en duktig officer i flera kampanjer, och fick ett rykte för sin strategiska briljans och orubbliga beslutsamhet. Hans militära karriär skulle bli hörnstenen i hans slutliga uppgång till makten.
Det sociala kriget och uppkomsten av Sulla
Sullas viktigaste tidiga prestation kom under det sociala kriget (91–87 fvt), en konflikt där Rom stod inför en koalition av sina italienska allierade som krävde romerska medborgarskapsrättigheter. Sullas ledarskap och avgörande segrar mot rebellerna gav honom sina truppers beundran och ett rykte som en formidabel general.
Första mithridadiska kriget
Efter det sociala kriget utsågs Sulla att leda Roms styrkor i det första mithridadiska kriget (89-85 fvt) mot kung Mithridates VI av Pontus. Men hans kommando överskuggades snart av händelserna i Rom, då politisk oro utbröt i ett fullskaligt inbördeskrig.
Första inbördeskriget
År 88 fvt, medan Sulla kampanjade i öst, bröt konflikt ut i Rom mellan de konservativa Optimates, som stödde Sulla, och de populistiska Populares, ledda av Gaius Marius och Lucius Cornelius Cinna. Marius och Cinna tog makten och förklarade Sulla som en fiende till staten. Sulla svarade med ett vågat och vågat drag: han ledde sina legioner i en marsch mot själva Rom och antände det som skulle bli känt som första inbördeskriget (88-87 fvt).
Diktatur och proskriptioner
Sulla gick segrande ur det första inbördeskriget, och år 82 fvt återvände han till Rom som en absolut härskare. Han utnämndes till diktator med fullständig makt, vilket gjorde att han kunde genomföra genomgripande reformer och ta itu med sina politiska fiender.
Sullas proskriptioner, en serie brutala utrensningar, resulterade i att tusentals uppfattade fiender av staten dödades, medan deras egendom konfiskerades och omfördelades till Sullas anhängare. Moderna historiker har uppskattat att omkring 520 rika motståndare till Sulla inkluderades i dessa proskriptioner, i motsats till det förmodligen överdrivna antalet på 4 700.
Reformer
Trots den brutala karaktären av hans uppgång till makten genomförde Sulla en rad konstitutionella reformer som syftade till att återställa den romerska senatens traditionella makt. Han ökade senatens auktoritet på bekostnad av församlingarna och begränsade tribunernas makt. Sulla försökte också stärka aristokratins ställning genom att upprätta en ny maktbalans i Rom.
Avgång och död
År 79 fvt avgick Sulla från diktaturen och drog sig tillbaka från det offentliga livet, en handling som förvånade nästan alla eftersom den praktiskt taget var den första i sitt slag i romersk politik. Han tillbringade sina sista år med att skriva sina memoarer, vilket gav en unik inblick i hans liv och motiv.
Sulla dog fredligt 78 fvt i sin villa utanför Rom och lämnade efter sig ett förvandlat romerskt politiskt landskap och ett arv som skulle påverka framtida ledare, särskilt Julius Caesar.
Arv
Sullas arv är komplext på många sätt. Medan hans hänsynslösa jakt på makt och våldet i hans proskriptioner minns som några av de mörkaste ögonblicken i romersk historia, hade hans konstitutionella reformer en bestående effekt. Sullas agerande var ett exempel för militära ledare att ta makten i Rom, ett mönster som i slutändan skulle bidra till republikens fall.
Dessutom banade Sullas uppgång till makten och de efterföljande maktkamperna vägen för Julius Caesars resa till toppen, och därmed slutet på den romerska republiken. Sullas karriär är en varnande berättelse om hur politisk ambition, militär makt och hänsynslös taktik kunde forma historiens gång och lämna en djupgående inverkan på den romerska världen.
Tidslinje
Nedan är en tidslinje över viktiga händelser i Lucius Cornelius Sullas liv:
- 138 f.Kr.: Lucius Cornelius Sulla föddes i Rom, Italien.
- 107 f.Kr.: Sulla tjänstgör som militärtribun under Gaius Marius i Jugurthakriget mot kung Jugurtha av Numidia.
- 91 f.Kr.: Sulla tjänstgör som kvestor (en romersk magistrat med ansvar för ekonomiska frågor) i provinsen Asien. Det sociala kriget, en konflikt med Roms italienska allierade, bryter ut.
- 88 f.Kr.: Sulla blir valtt til konsul för första gången tillsammans med Gnaeus Octavius
- 87 f.Kr.: Sulla är utsedd att leda de romerska styrkorna mot de italienska allierade i det sociala kriget.
- 83 f.Kr.: Sulla återvänder till Rom och marscherar sin armé mot staden, vilket tänder det första romerska inbördeskriget mot Gaius Marius och hans anhängare.
- 82 f.Kr.: Sullas styrkor besegrar Marius och hans allierade, Lucius Cornelius Cinna, i slaget vid Colline-porten i Rom. Sulla blir diktator, vilket markerar första gången i romersk historia som en diktators befogenheter var obegränsade.
- 81 f.Kr.: Sulla avgår som diktator och väljs till konsul för andra gången. Han fortsätter med att införa en rad proskriptioner, rensa ut sina politiska fiender och konfiskera deras egendom.
- 80 f.Kr.: Sulla genomför en serie politiska reformer som kallas Lex Cornelia, som konsoliderar senatens makt och begränsar folkförsamlingarnas makt.
- 79 f.Kr.: Sulla drar sig tillbaka från politiken och det offentliga livet och drar sig tillbaka till en villa på landsbygden.
- 78 f.Kr.: Sulla dör i sin villa i Puteoli (dagens Pozzuoli), nära Neapel.
Fiktivt dagboksanteckning från Sulla
Nedan är ett försök att skriva en fiktiv dagboksanteckning från Sulla, som syftar till att väcka hans karaktär och historia till liv. Glad läsning!
Datum: 81 f.Kr
Kära dagbok,
Idag var en dag av triumf och turbulens, som så många har varit i mitt turbulenta liv. Ansvaret vilar tungt på mina axlar, för jag har tagit på mig rollen som diktator och väktare av den romerska republiken.
När jag tittar på staden Rom kan jag inte låta bli att känna en blandning av stolthet och sorg. Vägen jag har tagit för att nå denna punkt har varit en av blodsutgjutelser och uppoffringar. Proskriptionerna och utrensningarna har satt sin prägel på denna stad, och gatorna viskar berättelser om mina handlingar.
Senaten, nu under min kontroll, ger mig makt utan motstycke. Mina reformer omformar själva strukturen i republiken, och jag är fast besluten att återställa ordningen i denna en gång så stora stat. Lex Cornelia är ett vittnesbörd om min vision, som konsoliderar senatens auktoritet och begränsar församlingarnas överdrifter.
Ändå är jag inte blind för den kritik och förbittring som virvlar runt mig. Många ser mig som en tyrann, en usurperare av den traditionella romerska livsstilen. Arvet jag lämnar efter mig är komplext, fyllt av både beundran och förakt.
Personligen finner jag tröst i sällskap med mina pålitliga förtrogna och bekvämligheten i min villa. Valeria, min fru, förblir en lojal följeslagare trots ryktena som har plågat vårt äktenskap. Hon är en källa till styrka och stabilitet i dessa turbulenta tider.
När jag drar mig tillbaka till mina kammare i kväll kommer jag återigen att tänka på den väg jag har valt. Framtiden för Rom och dess folk vilar i mina händer, och jag är fast besluten att göra vad jag tror är nödvändigt, oavsett kostnaden. Tills i morgon, dagbok, när jag står inför ännu en dag i den obevekliga stormen som är den romerska republiken.
Vale,
Lucius Cornelius Sulla
