I slutet av 700-talet e.Kr børjade en ny grupp legosoldater från Skandinavien göra sin närvaro känd i det bysantinska riket. Dessa män, kända som værings, steg snabbt till framträdande plats på grund av deras skicklighet i strid och deras vilja att slåss för alla som kunde betala dem. Väringarnas historia är mycket intressant, från deras ödmjuka början som legosoldater till deras status som kejsarens personliga livvakt av elitkrigare.
Väringarna blev först framträdande i slutet av 700-talet e.Kr., när de började hyra ut sig själva som legosoldater till olika härskare i det bysantinska riket. De var norrlänningar, och de fick snabbt rykte om sig att vara hårda och effektiva krigare. Förutom sin stridsförmåga var väringarna också experter på sjöresor och handel, vilket gjorde dem till värdefulla allierade för alla härskare som ville kontrollera haven runt Bysans, även känt som Konstantinopel.
När väringarna blev mer framträdande började de ta på sig viktigare roller i det bysantinska riket. År 988 e.Kr anlitade kejsar Basil II en grupp krigare för att hjälpa honom slå ned ett uppror i Bulgarien. Vakterna var så framgångsrika att Basil II gav dem titeln “Imperial Guard”. Från och med då tjänstgjorde väringarna som personliga livvakter för de bysantinska kejsarna, och de spelade en nyckelroll i att försvara Konstantinopel från fiendens attacker.
År 1066 e.Kr anlitade kejsar Konstantin X Doukas en grupp krigare för att hjälpa honom att bekämpa Seljukturkarna. Väringarna var återigen framgångsrika, och de vann en avgörande seger mot Seljukerna i slaget vid Manzikert. Denna seger cementerade deras rykte som en av de mest elitstridiga styrkorna i Bysans.
Väringarna var alltså en elitgrupp av nordbor som tjänstgjorde som legosoldater och livvakter åt de bysantinska kejsarna. Kända för sin skicklighet i strid och sin maritima expertis, spelade de en nyckelroll i att försvara Konstantinopel från fiendens attack. Väringarna är bara ett exempel på de många utländska legosoldater som utgjorde det kejserliga gardet i Bysans.
