Germaner var en samling stammar som bebodde det som kallades Germania, eller Germanien, som nu är Tyskland, Österrike, Schweiz, Nederländerna och Skandinavien. De germanska stammarnas historia är lång och komplex och sträcker sig över tusentals år.
De tidigaste kända invånarna i Germanien var kelterna, som anlände till regionen omkring 600 f.Kr. Den första stammen som migrerade till regionen utifrån var Cimbri. Detta hände omkring 100 f.Kr. Cimbrierna följdes av germanerna och sedan markomannerna.
Omkring 100 f.Kr även den keltiska stammen känd som Helvetii försökte migrera söderut in i romerskt territorium, men besegrades så småningom av Julius Caesar under galliska kriget 58 f.Kr. Runt denna tid migrerade också en annan keltisk stam känd som Belgae in i regionen.
Den första stora revolten mot det romerska styret inträffade år 9 e.Kr. när Arminius, även kallad Hermann, ledare för Cherusci-stammen, besegrade en romersk armé nära nuvarande Hannover. Historien bakom denna händelse har dramatiserats i serien Barbarians, som visar hur Arminius, som hade tagits till fånga av romarna som ung, så småningom förtjänar deras förtroende, stiger upp i den romerska armén och krossar tusentals romerska soldater av locka in dem i en fälla. Segern utlöste en serie uppror av andra germanska stammar, men alla misslyckades till slut. År 6 e.Kr hade hela dagens Tyskland erövrats av Rom och delades upp i provinser.
År 410 e.Kr drog Rom tillbaka sina trupper från Britannia, vilket ledde till ökade attacker mot romerska territorier av germanska stammar som vandalerna och västgoterna. År 476 e.Kr störtade Odoacer, ledare för Heruli-stammen, Romulus Augustus – den siste kejsaren av Roms västra imperium.
Perioden mellan 476 och 788 e.Kr är känd som migrationsperioden under vilken många germanska stammar migrerade in i romerska områden. Denna period präglades av stora omvälvningar och instabilitet. År 788 kröntes Karl den Store till kejsare av det heliga romerska riket, som förenade större delen av dagens Tyskland under en härskare.
